Helgen den 16-17: augusti genomförde P2-Svenskt Vrakskydd och Marinarkeologiska Sällskapet en gemensamt arrangerad utfärd till vrakparken vid Dalarö, det som formellt kallas Dalaröskeppsvraksområde.


Styrbord skrovsida på Dalarövraket. Bilden är tagen av Torbjörn Gylleus på en annan utfärd.

Dykguiderna var JC Kristof, Jonas Wiklund och Pär Ahlgren. Genom att guiderna kommer från de två föreningen och samarbetade, samt att de genomförde utfärden på ideell basis kunde priset hållas nera. Som dykbåt användes Ancora båda dagarna.

Dykningen skedde båda dagarna först på Anna Maria vid Dalarö hamn, och sedan på Dalarövraket.
Dyket på Anna Maria fungerade även som en kontroll av dykstatus innan dykningen på det skörare Dalarövraket. Hade någon dykare inte fått godkänt hade man inte heller fått genomföra dyket på Dalarövraket.


Till vänstre informationsskylten om Anna Maria, till höger förbudsskylten som visar dyk- och ankringsförbudet runt vraket. Vraket finns i bilden bakgrund, bara ett stenkast från bryggan.

Mellan dyken gick vi båda dagarna iland och åt på de lokala serveringarna. Något som uppskattades i jämförelse med många andra dykutärder där man äter medhavd matsäck, och nu istället kunde beställa en varm och färsk hamburgare, samt gå på riktig toalett innan det var dags för nästa dyk.


Mellan dyken gick vi iland i Dalarö för att äta och vädra ut kväve innan det andra dyket. Alla dykare var godkända för att att nu dyka på Dalarövraket.

Anna Maria
Anna Maria (även kallat "Saltskutan" från tiden innan hon identifierades) var ett så kallat flöjtskepp som vintern 1708-1709 var på väg mot Portugal med last av plank, järn och koppar då hon blev kvar i Dalarö över vintern till följd av att hon fröst fast i isen utanför hamnen. Där drabbades hon av brand medan besättningen var på krogen och drack och sjönk när skrovet brann ner till vattenlinjen. Skeppet är 38 meter långt, 8,4 meter brett och delvis utgrävt. Akternt är helt utbrunnen, medan fören står intakt. Maxdjupet i fören är 20 m.
Vraket ligger inom dykförbudet i Dalarö, och dykning får endast ske här genom guidade utfärder med någon av de utbildade guiderna, samt med dyktillstånd från Haninge kommun.
Dyket genomfördes som ett gruppdyk med två guider, där en guide visat olika detaljer på vraket, medan den andra har kontrollerat dykfärdigheterna hos deltagarna. Dykingen gick både runt och över vraket. Bland detaljerna som studerats under dyket finns länspumpen, kvarvarande järn- och virkeslast, roder, med mera. Även den vandalisering i form av inristade namn från dykare som besökt vraket under 80-och 90-talet innan dykförbudet inträffade visades upp. Inristningarna blev senare ett av de tyngre skälen till varför man införde dykförbud på vraket.


Informationsskylten vid Anna Maria berättar om vraket och dess historia. Ett tips för besökare är att titta på skylten för att förstå vilket vackert fartyg det var innan hon blev vrak.

Dalarövraket
Dalarövraket (även i vissa sammanhang kallat Edesövraket eftersom det ligger närmare Edesön) är ännu inte identifierat, men bedöms vara ett svenskt fartyg från slutet av 1600-talet. Vraket hittades 2003 av några privatpersoner och belades direkt med dykförbud eftersom vraket var gammalt och helt orört. Krav på vraket finns bland annat två kanoner, barthmankrus, verktyg och ett fyllt lastrum. Vraket står skrovhelt på botten medviss slagsida. Vraket är belagd med dykförbud och man får endast besöka vraket med utbildade guider och dyktillstånd från Haninge kommun.
Dykning på vraket tillåter inte dykning över vraket, därför sker all dykning runt skrovet, men kan ändå se många detaljer eftersom slagsidan gör att man lätt ser styrbord sida av däck även vid dålig sikt, samt att man kan titta på föremål på botten, som exempelvis ankare och galjonsfiguren.
Dykningarna här genomfördes i två omgångar med en guide åt gången, eftersom antal dykare på vraket samtidigt är begränsat. Botten runt vraket är cirak 30 m.


Förbudszonen runt Dalarövraket innebär att man bland annat att man inte får dyka över vraket, utan endast runt relingen för att inte riskera att man skadar vraket eller påverker lämningarnas orörda status och på så sätt skadar kontexten. Man ser trots detta en hel del.